onsdag 31 december 2014

Inte vad jag planerat

Vaknade i morse och mådde jättelilla; gick upp och kräktes! Jag funderade på en gång om det var tabletterna jag hade tagit kvällen innan?! Hade jag ätit för lite eller var det en medicin den här kroppen inte klarade? För jag blev riktigt hungrig efteråt och åt en smörgås och drack juice och blev piggare! Men jag var såååå tung i huvudet, kände mig febrig och låg och sov, vilade och lyssnade lite på en ljudbok! 

Jag tog tag i mig själv när klockan började närma sig två på eftermiddagen, tog en dusch, åt lite till och piggnade till! 

Trots detta så var medicinen så bra att näsan slutat rinna och täpptheten bråkar bara lite. Så håll tummarna, jag ska testa att ta medicinen en gång till! Ska bara se till att äta bättre! 

Här ligger syrran med Avery på magen! Hon är så kär i henne att det är svårt att släppa henne! Idag har hon en Leksands body på sig som pappa införskaffade, syrran och brorsan är glada för det - leksingar som de är! :-) 

tisdag 30 december 2014

Min dag

Förkyld förkyld förkyld...så hår ska testas "mirakelmedicin" ala Amerika!!! 
Måtte den hjälpa! Detta eviga nysandet och snorrinnandet är inte skoj när en vill busa med brorsdöttrarna! Håll tummarna! 

måndag 29 december 2014

Fastermyser i Salt Lake City

Två mycket trötta fastrar landade strax före nio i Salt Lake City igår! Resan som gick i ett med snabba byten mellan flygen, var lång, men målet som hägrade är såååå värt det! 

Idag har jag och syrran fått fastermysa rejält med småtöserna! Det är kallt och snöigt, men vi har varit till en lekpark och kikat och till köpcentrat där brorsan jobbar en kortis för en lunchdate med honom på California Pizza kitchen (ett av mina favoritställen från aupair tiden)! Tänk att vi ska vara här nu i två veckor!!! Fasen vad mysigt! 

Här kommer lite bilder! 


torsdag 25 december 2014

Juldagen och lite annat

Redan varit hemma i Dalarna en vecka och jag börjar nog äntligen känna lite lugn i kroppen! Två dagar kvar nu innan vi åker till Salt Lake city! Här kommer lite bilder från veckan som gått! 
Mamma och pappas lilla julgran med den lilla julklappshögen! 
Var och käkade julbord på Ikea i Borlänge! 
Åkte till Gävle och träffade kompis S som var hemma över jul! Hälsade på fina julbocken som klarade sig ända till jul i pr, hurra!!!  
Var även förbi Länsmuseet och tittade på det fina pepparkakshuset! 
Kikade också på en väldigt trevlig hantverksutställning. Denna klänning är gjord av glas! 
Sedan kom syrran och svågern hem på uppesittarkväll med Bingolotto där alla vann något utom stackars Emelie! 
På Julafton FaceTimeade vi med fina brorsan som skulle baka eget vörtbröde till deras julfirande! Snart är jag och syrran där, ska bli så spännande!!! 

Julen är så lugn i år, sitter hemma och äter godis och tittar på film! Hur har er jul varit?  







onsdag 24 december 2014

Lucka 24; En bild som bäst beskriver din december

Lucka 24 i Emily Dahls "Året som gått" julkalender! God jul alla fina som tittat in här i december!


Kirunas vackra kyrka i solnedgång, en av de sista innan polarnatten tog över (vilket ju inte betyder att det blir kolsvart, bara att solen inte orkar sig över horisonten)! Kyrkan får representera en december där lugn och ro varit ovanligt, men som även är en månad när jag äntligen började ta krafttag för att hitta den! Lugn och ro! Jag var på en kundalini yoga-helg, fick äntligen träffa en psykolog-ish för att börja lära mig hantera mina stressymptom och jag befinner mig just nu i början av lååååång julledighet som kommer avslutas med två veckor i Amerika (åker på lördag). 

Anledningen till att jag valde bilden är att när vi var i Kiruna senast så fick vi möjlighet att komma in i Kiruna kyrka nattetid och lyssna på en bekants man när han spelade orgel (han är organist i församlingen). Det var en helt otrolig upplevelse och antagligen en Once in a lifetime grej! Jag som inte ens gillar orgelmusik i vanliga fall (får faktiskt rysningar av det, och inte på ett bra vis) njöt! Vår egen privata orgelkonsert!!! 

Mer än något annat hoppas jag att jag kommer att hitta en väg till hur jag kan hantera min stress och mina koncentrationssvårigheter, för jag behöver få kunna stänga av min överaktiva hjärna emellanåt, annars kommer det gå illa! Men jag vet också att jag har så himlars roligt just nu, så trots att jobbet är stressigt, så är det så mycket annat jag gläds åt.
 
Det här är alltså sista luckan i Emilys julkalender 2014 och jag vill rikta ett stort tack och en god jul till dig för att du låtit oss vara med i denna utmaning även i år. Tänk så många fina berättelser vi har fått läsa. Nu får Julafton starta, - 12 grader i ett mer vitt än grönt Falun!

tisdag 23 december 2014

Lucka 23; En bild från ditt hem

Lucka 23 i Emily Dahls "Året som gått" julkalender! 

Jag har haft sådan otrolig tur med boende i Luleå! Fick höra från alla håll och kanter hur svårt det var att hitta bostad där när jag fick jobb som skulle starta med kort varsel. Jag la upp en annons på blocket och tackade ja på ett erbjudande om att bli inneboende i ett hus på Bergnäset, men tanken att jag kunde bo där och leta bostad när jag var på plats i Luleå! Skrev in mig hos alla hyresvärdar jag kunde hitta, men fick höra att kötiden var allt från 1-6 år, beroende på vart jag ville bo! När det var drygt en vecka kvar tills jag skulle börja jobba så ringde en blivande kollega till mig och sa att hon kunde ha en lägenhet åt mig, en etta, om jag ville ha! Vi bestämde att jag skulle få komma och titta på denna när jag var på plats i Luleå, så dagen efter att jag kom till Luleå var jag och tittade på och tackade ja till ett förstahands kontrakt på en lägenhet! Visst, det var en etta, men allting annat var jättebra - hyran, läget, grannarna (som också är mina kollegor)! Jag trivs så himlars bra där, så hade det inte varit för storleken på lägenheten så hade gärna bott kvar, men som det nu ser ut så blir jag nog kvar i Luleå på obestämd tid, och då vill jag ha något större! Så jag har precis börjat kika, men har inte bråttom!!! Bilden är från mitt fina kök med knallgröna skåpluckor, älskar retrokänslan i det, så när vi skulle besluta oss för vilka tapeter vi skulle tapetsera om med, valde vi en med retrokänsla och det blev sååå bra! 

måndag 22 december 2014

Lucka 22; En bild som du tycker är din finaste från i år

Lucka 22 i Emily Dahls "Året som gått"- julkalender.



Bilden togs i våras i den lilla byn Marnäs utanför Enviken i Dalarna, det vill säga platsen där min pappa är född och uppvuxen! Jag, mamma och pappa hade varit på 70-års kalas hos min farbror och innan vi åkte hem ville vi svänga förbi gården där farmor och farfar bodde, detta av den sorgliga anledningen att de som köpt gården misskött den så totalt och förstört i princip allt av det som farmor och farfar värderade - framförallt trädgården med massvis av fruktträd, buskar och andra odlingar! Det var ju hem till farmor och farfar som vi åkte som små för att hjälpa till att plocka potatis, jordgubbar osv! När brorsan var riktigt liten så önskade han att få "åka faffa äta gubba"! Jag tog bilder på den förstörda gården, men vände mig även om och tog bilder på Marnässjön (som egentligen är en damm tror jag) och lyckades fånga guld! 

Innerst inne önskar jag att farmor och farfar hemsöker sin gamla fina gård med huset som de själva byggt, för så som det ser ut nu krossar mitt hjärta! 

söndag 21 december 2014

Lucka 21; En bild på någon som du ska fira jul med

Sen brorsan flyttade utomlands och sedan brorsdöttrarna kom, så har julloven blivit en tid när vi haft en möjlighet att åka över dit och hälsa på. De senaste 3 jularna så har två spenderats i Amerika med svägerskans familj i Florida! I år kommer vi dock att fira jul hemma och sen far jag och syrran till USA över nyår. Mamma och pappa kom hem i onsdags, så vi kommer alla att få ha varit i USA i år, vilket känns så himlars bra! Så julen spenderas hemma hos mamma och pappa (bilden) och syrran och svågern kommer hem på tisdagkväll! Jo, jag ser så himlars mycket fram emot den här julen och den här ledigheten, den sista som ser ut på det här viset?! 

Detta är lucka 21 i Emily Dahls "Året som gått" julkalender! 3 luckor kvar :-) 

lördag 20 december 2014

Lucka 20; En bild från ett äventyr du gjort i år

Lucka 20 i Emily Dahls "Året som gått"-julkalender!!!


Jag och mina syskon har haft uttrycket "dagens äventyr" med oss väldigt länge. Någon gång när livet kändes tungt så sa min bror det att försöka att hitta något som kan vara ett äventyr varje dag. Så det blev lite av ett saying när vi var med om oväntade saker i vardagen, för det händer i princip något spännande och oväntat varje dag, vare sig vi vill tro det eller ej. Bara för det valde jag en bild från ett mer klassiskt äventyr i dagens blogginlägg; den vandring jag och syrran gjorde när vi var i Norge! Den utmanade både kondition och svindel, helt galet vad stigarna bjöd på både utsikt och branta passager, men framförallt vad vi kände oss nöjda och otroligt glada efteråt. Vi insåg att "lätt vandring" i Norge inte nödvändigtvis betyder "lätt vandring" för oss! Men vi tog oss upp, vandrade bakom ett vattenfall och tog oss sedan ner igen! 

fredag 19 december 2014

Lucka 19: En bild från din semester/ditt sommarlov

Lucka 19 i Emily Dahls "Året som gått"-julkalender.


Semester??? Vad är det? Jo, det är så det känns i år. Som om jag inte haft någon semester förrän, ja, idag!!! Idag är nämligen första dagen på en 3,5 veckas lång ledighet för mig. Jag hade förvisso lite semester i somras strax innan midsommar när jag körde tur och retur Luleå-Falun med flyttlasset, och sedan dagen efter vi kom hem från det så bilade jag och syrran till Geiranger. En semester i bil helt enkelt, vet inte om jag blev så utvilad, men bilden är från när vi sa hej då i Örebro och jag skulle köra de sista milen hem till Falun med hyrbilen. Makalöst ändå hur många mil jag fick in den där veckan i juni, och hur mycket vackert jag fått se!

torsdag 18 december 2014

Lucka 18; En bild på något fint du fått i år

Lucka 18 i Emily Dahls "Året som gått" julkalender.


Har skamlöst stulit bilden från min bror. =) Den 27 oktober i år blev jag nämlligen faster för andra gången till en liten tös och mina syskonbarn ÄR det finaste jag har. Jag har inte fått träffa henne i verkligheten än dock, men nu är det "bara" 9 dagar kvar innan jag och syrran kliver av flygplanet på Amerikansk mark igen. Det är å ena sidan en lyx att ha brorsan i USA, för jag tycker väldigt mycket om att resa dit, MEN när jag bara får träffa dem kanske högst en gång varje år, så svider det himlars mycket när jag ser hur snabbt äldsta brorsdottern växer och jag får inte vara med mer än på foton. Men en kan inte göra så mycket åt det när ens älskade bror träffar sitt livs kärlek på andra sidan världen. Förhoppningsvis ska det inte bli så lång tid som ett år nästa gång, för vi håller tummarna att hela familjen kommer hem till Sverige till midsommar!

onsdag 17 december 2014

Lucka 17; En bild från i höstas som ger dig höstfeeling


Jag håller med Emily Dahl som är initiativtagare till denna julkalenderutmaning med temat "Året som gått", det kändes som om hösten försvann så attans fort i år. Några riktigt fina höstbilder som jag alltid brukar ta fanns inte i år. Kanske beror det på att hösten kom så tidigt i norr och i norr finns inte särskilt mycket lövträd som färgar världen. Jag bodde i Skåne för 2 höstar sedan och körde då igenom helt makalöst vackra bokskogar, förra hösten bodde jag i Skaraborg och kan fortfarande idag minnas den där dagen när jag var på jakt efter ensligt belägna kyrkor mellan Tidaholm och Falköping, hur jag fick lov att stanna för att kunna ta in dess fantastiska höstlandskap. För jag älskar hösten, älskar att få dra på mig långärmat igen, krypa ihop i soffan och läsa en bra bok, eller ta långa inspirerande promenader!

I oktober passade jag ändå på att åka hem till Dalarna en långhelg och lyckades då ta ett par höstbilder i varje fall. Denna är från en av mina dagliga promenader, vyn ner mot Hosjön, sjön som mamma och pappa bor precis bredvid. De bor i ett stort bostadsområde som byggdes på 1970-talet, men som byggdes på gamla marker som hörde till en bergsmansgård. Just bergsmansgårdar finns det MASSOR av kring den här lilla sjön. Till höger på denna bild ser ni taket på en och till vänster i bild på andra sidan sjön anar ni ett vitt hus som är bergsmansgården Lilla Främsbacka. Det finns minst 2 stycken till gårdar runt sjön, varav en är den väldigt misskötta, men otroligt fina 1700-tals gården Rottneby herrgård. Som bebyggelseantikvarie är det hjärtskärande att se hur så stora världen bara struntas i och hur den förfaller mer och mer för varje år som går.

tisdag 16 december 2014

Lucka 16; En selfie/ett självporträtt du tagit i år

Lucka 16 i Emily Dahls "Året som gått" julkalender!

Det var en selfie jag tog inför Halloween i år. Jag som blivit bjuden på Halloweenfest för första gången ever där jag förväntades klä ut mig efter ett tema - film eller Halloween eller både och. Jag fick idén att jag skulle försöka att ändå hitta en karaktär där jag kunde känna mig bekväm, samtidigt som jag kunde få låtsas vara vacker - för jag har som jag nämnt tidigare i princip noll självklänsla. Festen till ära så köpte jag en billig-ish peruk, för jag har kort hår och så var idén om Draculas dotter Mavis född. När jag provade peruken första gången så tog jag en selfie och la upp på Instagram och Facebook.

Jag fick en sådan respons att jag inte trodde det var sant. Vänner jag inte sett på länge frågade om det var jag, min svägerska som alltid påpekar att hon vill att jag ska spara ut håret såg det som en chans att bekräfta sin åsikt och även min syster hakade på. Ett lite frö har såtts och jag håller faktiskt på att spara ut mitt hår lite nu, får se om jag klarar av det. Det kommer inte bli långt, men en kort bob-frilla ska jag väl klara av. Dock är jag inte bra med långt hår...

måndag 15 december 2014

Lucka 15; En bild på en person som får dig att skratta



De roligaste människor jag vet är nog mina syskon, särskilt när de två är tillsammans (till vänster på bilden). Humorn sjunker så låååågt och det har något som jag aldrig haft tillsammans de där två, brorsan och syrran! Inte att de på något vis lämnar mig utanför, men det är svårt att förklara. De har en säkerhet och ett självförtroende som inte jag haft. Jag har i varje fall väldigt roligt tillsammans med dem och LÄNGTAR så himla mycket tills vi åker till Amerika och får den här syskontiden som vi verkligen behöver. Min svåger (till höger) är med på den här bilden också, och jag skulle kunna ha tillägnat detta inlägg honom och min syster också - men idag får han stå åt sidan (vilket jag inte tror gör något alls)!

Det här är lucka 15 i Emily Dahls "Året som gått" julkalender.

söndag 14 december 2014

Lucka 14; En bild som du inte minns att du har tagit


Svår svår lucka idag. När jag kikade tillbaka på mina foton så kunde jag lätt räkna ut när eller i vilket sammanhang jag tagit mina bilder, så fick tänka om lite. Jag vet inte precis när jag tog den här bilden, men antar att det var när det var som varmast i somras. Jag kan tänka mig att jag var på väg till Kiruna och höll på att krevera av värmen. Men jag minns inte vart, känner inte igen golvet. Så det fick bli denna! Lite roligt var det dock att båda utmaningarna idag var på jag minns/jag minns inte temat! =)

Lucka 14; en dikt "Jag minns..."


14 december: Skriv en dikt på tio rader där varje rad börjar med ”Jag minns”.

 


Jag minns hur det var när ni kom
Jag minns hur ni testade gränser
Jag minns hur ni bet i min tröja
Jag minns hur jag alltid försökte hänga med
Jag minns att jag inte alltid förstod
Jag minns att ni nog inte minns just det
Jag minns att ni alltid var där jag ville vara
Jag minns att jag tillsist valde en egen väg
Jag minns hur ni blev mogna så mycket snabbare än jag
Jag minns hur ni en dag blev dem jag lutar mig mot




lördag 13 december 2014

Lucka 13; En bild ifrån ett avgörande ögonblick i år


Egentligen är det ganska få saker i år som känts så där avgörande för mig själv och mitt liv och mitt välmående, som jag inte haft förut. Jag har fått nytt jobb, jag har blivit faster igen, det finns en annan sak som gjort mig mycket glad, men som inte är min sak att berätta. Så det tog mig ett tag att fundera över vad som varit mest avgörande för mig i år!

Tills dess att jag insåg att det ju är dansen! Av det jag gjort för min egen skull i år och det jag är mest stolt över att jag tagit tag i så är det ju att jag börjat dansa bugg och gett mig in i socialdansen som gett mig absolut mest i form av välmående och glädje. 

Som en person med dålig självkänsla, som är blyg tillsammans med män, så har denna erfarenhet varit guld värd för mig. Inte bara att jag ÄLSKAR och tycks vara rätt bra på att dansa (fastän jag har långt ifrån den erfarenhet som krävs för att det ska se så där bra ut än), men också att jag vågar titta mina danspartners i ögonen, jag vågar le och jag skakar inte av detta. Det går bra och jag har för det mesta riktigt kul. Danskursen har varit så jäkla rolig och jag har redan anmält mig till en fortsättningskurs till våren.

Jag ska även ta tag i det och lära mig dansa fox bättre, för det är framförallt denna dans som fått min självkänsla att bli bättre. Och det är jäkligt mysigt alltså, att dansa panna mot panna och tätt tätt intill en riktigt duktig foxförare. Gäller bara att påminna sig själv om det att de finns de här duktiga förarna, när du råkar ut för de där som inte är det!

Det här är lucka 13 i Emily Dahls "Året som gått" julkalender!

fredag 12 december 2014

Lucka 12; En bild från i somras som väcker din sommarlängtan



Hela sommaren gick jag och längtade med blickar mot fjällen, drömmarna om att själv få komma dit och se dem ännu närmre, vandra, njuta av den här fantastiska naturen som vi har i Sverige, eller rättare sagt i Sapmi! Jag har redan börjat planera för att upptäcka fjällen vid Kebnekajse, kanske bo någon natt på Fjällstationen där, besöka världsarvet Laponia och deras världsarvscentrum vid Stora Sjöfallet och även ta mig mot Riksgränsen nästa sommar (för vidare färd mot Norge, Narvik och Lofoten)! För jag älskar berg, jag älskar sommaren (bara det inte blir för varmt) och jag älskar att resa! 

Men än så länge är jag helnöjd med att ha vinter, önskar dock att snön kan leta sig lite mer söderut! Om en vecka är jag i Dalarna, kan bli lite av en chock för mig som levt vinter i över en månad nu! 


Det här är lucka 12 i Emily Dahls "Året som gått" julkalender!  

torsdag 11 december 2014

Lucka 11; En bild på en person du saknat i år

Det här är lucka 11 i Emily Dahls "Året som gått" julkalender. I Kiruna igen och förbereder en presentation på Folkets hus ikväll, borde vara nervös antar jag, men känner mig ganska lugn, dock tror jag att skenet bedrar. Känner mig inte alls säker på att jag kommer klara detta. Men tillbaka till julkalendern.

Lucka 11) En bild på en person du saknat i år!
Jag bor i Luleå, mamma och pappa i Falun, syrran och svågern i Örebro, brorsan, svägerskan och brorsdöttrarna i Salt Lake City i USA. Jag saknar dem varje dag, men det vet dem och det vet jag.

Men personer jag saknat extra mycket i år, ett år som jag mått riktigt bra, det är min BA-vänner, vännerna jag lärde känna under utbildningen i Göteborg, personer som kommit att bli mina bästa vänner. Nu har jag dock turen att ha en av dem här uppe i Norr - ni vet hon som bor i Kiruna, men i övrigt är vi alla utspridda. Den helgen vi mötte upp i Stockholm i augusti fick mig att inse hur mycket jag saknar Göteborgs-hänget, att kunna gå ut och ta en långfika, en afterwork (school) vilken dag i veckan som helst, gå på konserter på Liseberg, titta på På Spåret hemma hos S eller spela brädspel hos andra S, men framförallt att att bara prata och skratta - nörda oss i vår värld av gamla hus och historia, kostymfilmer och musik! Ååååh, vad jag saknar er alla och hur kul vi hade!!!

I dag bor vi som sagt utspridda i vårt land. I Luleå, Kiruna, Stockholm, Göteborg, Linköping... Men en gång (minst) varje år försöker vi att samlas alla på en plats. Oftast har det varit i Göteborg, men i år blev det som sagt sagt Stockholm. Så får vi se vad det blir nästa år.

Lucka 11: skriv om någon du tycker om men är rädd för


Inser att jag skriver mycket om tårar och svår kärlek. Måste nog tänka till lite gång, blir lätt att jag upprepar mig...
 
11 december: Beskriv någon du tycker mycket om. Men gör det utifrån perspektivet att du är rädd för personen.


Hon hörde stegen bakom sig och visste med en gång att han stod där, fastän han inget sa. De skulle hålla sig ifrån varandra, det var sagt så. Han var för farlig. Det jobbiga var bara att hon visste att han visste om det. Att han var farlig. De båda personligheterna som levde inom honom var som motsatserna mellan godhet och ondska. Men godheten låg som ett skimmer av dåligt samvete hos honom även när det onda tog över. Det var där hoppet fanns hos dem båda att han en dag skulle vinna över dem, vinna över ondskan. Hon vände sig om. Hela hans kropp såg ihopsjunken ut där han stod med händerna i fickorna, huvudet nerböjt, synbart i plågor. Han såg inte på henne.

”Stanna där Holly, jag kan inte hålla dem ifrån mig idag”

Hon insåg att hans ögon var svarta och hans panna blank av svett, hur bröstkorgen hävde sig tungt upp och ner.

”Andy, se på mig!”

Han skakade på huvudet. ”Jag kan inte!”

”Snälla, låt dem inte ta över!”

Hon gick ett steg mot honom, men han tog tre tillbaka.

”Jag kom bara för att varna er, en större port kommer öppnas snart och jag vet inte vad som kan komma därifrån.”

Hon nickade och en tår rann sakta ner för hennes kind.


onsdag 10 december 2014

Lucka 10; En bild på ditt favoritplagg just precis nu


Den här bilden får representera mina favoritkläder just nu, för den här hösten har det verkligen varit leggings och till det ofta en kjol. Jag känner mig glad och bekväm i de kläderna och jag behöver inte känna att magen svämmar över. Just den här outfiten älskar jag. Tröjan är från HM, linnet är från Indiska troligtvis, kjolen Old Navy, leggings Gina tricot och skorna från Din Sko!  Men så där höga klackar har jag dock väääääldigt sällan! =)
 

Lucka 10: ett sms

Anna skriver under

10 december: En karaktär i en novell får ett sms som fullständigt omkullkastar karaktärens planer. Vad står det i sms:et?

 



Du behöver inte komma tillbaka, det är över nu. Tack för hjälpen

tisdag 9 december 2014

Lucka 9; En bild från din arbetsplats/skola

För ovanlighetens skull är idag en dag när jag flänger runt lite. Något som på mina tidigare jobb varit det jag faktiskt gjort mest. Byggmöten, rådgivning, referensgrupper, inventeringar osv - sådant där som en byggnadsantikvarie på ett länsmuseum ofta får göra och som faktiskt är en av anledningarna till att jag älskar mitt jobb. Tänk vad jag fått se mycket av de län jag jobbat i "bara" på grund av att en socken velat renovera sin kyrka t.ex.

Men mitt jobb är lite annorlunda där jag är nu, jag är ju, tillskillnad mot tidigare, projektanställd, så allt (eller ja, det mesta) fältarbetet har redan utförts under sommaren och hösten (kika gårdagens inlägg om ni inte vet vad jag ägnar mig åt ;-)) och nu sitter jag mest på mitt kontor och skriver rapport.
Mitt mer än stökiga skrivbord!
Ibland får jag dock hoppa in och göra lite andra saker (vilket kan vara skönt för att släppa det där projektet som tar upp varje liten por av mig) och idag var en sådan dag. Först har jag varit på möte på Luleå Stift och diskuterat framtida informationsprojekt rörande vårt kyrkliga kulturarv - mycket spännande, tänk vad mycket historia och saker som speglar både dåtid och samtid som finns i våra kyrkomiljöer som folk missar p.g.a att de har en förutfattad mening om vad en kyrka är och vad folk i kyrkan arbetar med. Just nu sitter jag och förbereder inför morgondagen när vi far till Kiruna (igen) för att hålla en presentation om dokumentationen på Folkets hus där, men vi ska även bli presenterade för Stadshuset som kan komma att bli ett framtida uppdrag. Tåget går i varje fall JÄTTEtidigt!!! Snart ska vi ha avdelningsmöte (avdelningen för kulturmiljö - dvs arkeologer, byggnadsantikvarier och så har vi även lyxen att ha en etnolog hos oss) och direkt efter det ska jag faktiskt in till stan igen och få träffa en psykolog som förhoppningsvis ska hjälpa mig med att hantera stressen som tyvärr kommer med mitt arbete. Ser med skräckblandad förtjusning fram emot det.



Lucka 9 i Emily Dahls "Året som gått" julkalender!!!

måndag 8 december 2014

Lucka 8: Gnusselfars


Lucka nummer 8 gav mig en ny romanidé, hurra!!! Utmaningen från Anna Skriver under!


Skrivutmaningen den 8 december:


Hitta på ett ord som ger noll googleträffar. Låt det vara titeln på en roman. Skriv det första stycket i romanen.


Gnusselfars och andra eländesskap


Introduktion/prolog:

5 saker visste jag:
  1. Jag bodde i en jävla skithåla där invånarna varken fattade eller brydde sig om vad feminism eller rasism var, men däremot var de fantastisk engagerade i byns curlinglag som hade mer vilja än talang, eftersom de typ bara spelade tre matcher om året och dessa mot ärkerivalerna i grannbyn (de kunde sällan säga att ett lag vann, eftersom de oftast fick avbrytas på grund av slagsmål efter något tveksamt domslut).
  2. Skithålan hade en stor arbetsgivare i Ostfabriken där större delen av invånarna spenderade sina dagar. Ostfabriken låg i en gammal industrilokal som en gång tiden varit anledningen till att byn ens dök upp på kartan, men då hade de tillverkat kätting och haft över 1000 personer anställda. När jag nu säger att större delen av invånarna i Skithålan jobbade på Ostfabriken så talar jag om typ 40-60 personer. För större var inte byn! Det var ju en skithåla!
  3. Folkets hus var annars den största publikdragaren i Skithålan. Någon ambitiös fritidspolitiker hade fått för sig att om de kunde locka någon driftig entreprenör att investera i den gamla skolan som inte användes längre så skulle de kunna starta upp både lunchrestaurang, bibliotek, biograf och danspalats där, men det var inte de lättaste att locka dit någon som ville investera och allt var på väg att gå åt skogen. Men hela projektet fick en oväntad draghjälp när fritidspolitikern fångades på bild i en skvallertidning när han grovhånglade med en manlig schlagerstjärna utanför en klubb i Stockholm. I byn var folk inte chockade trots att han levde sitt liv tillsammans med en småskolelärarinna, de hade vetat att han egentligen var homosexuell länge och bara väntat på att han skulle komma ut, men däremot så var folk i landet mycket fascinerande över vad schlagerstjärnan sett hos den här politikern från en liten håla i Hälsingland?! Så helt plötsligt fanns det flera intressenter till att investera i Folkets hus och efteråt stod dansbanden på kö för att komma och spela. Succé!
  4. Själv avskydde jag dansband, men älskade av någon mystisk anledning att dansa och…
  5. …i slutändan så skulle jag ju ändå bort från den här skithålan till hemort och bort från den här gnusselfarsen till liv jag hade. Jag skulle ta mig till storstan och bli skådespelare, jag skulle gifta mig med Gerard Butler och flytta till Hollywood (eller om han nu ville bo i Skottland så skulle det vara heeelt ok också).
     
    Ja, förvisso vet jag inte det där sista, men drömma vet jag att jag kan…

Stay Gold

Är så förälskad i den här låten att det är galet! GISSA om jag ska gå på dem när de kommer till Luleå??!!!

Lucka 8; En bild från i år som bäst beskriver din vardag

Så där, tillbaka efter en mysig yogahelg i Kiruna och dags för en ny vecka i julkalenderutmaningen. Detta är lucka 8 i Emily Dahl's "Året som gått" julkalender.



Lucka 8; En bild från i år som bäst beskriver din vardag
 
Min vardag i år har präglats mycket av min flytt till Norrbotten och mitt nya jobbuppdrag som är att dokumentera byggnader i Kiruna som är planerade att rivas, men som vi fortfarande hoppas att någon ska vilja flytta. I år har detta inneburit att vi dokumenterat byggnader vid den gamla järnvägsstationen - det vill säga Järnvägshotellet, Godsmagasinet och ett boställshus (ett gammalt bostadshus för tjänstemännen inom SJ). Jag spenderade därför stora delar av denna fina sommar i denna vackra stad som jag kommit att tycka om nå otroligt. Jag hävdar att ingen kan förstå hur otroligt vacker denna stad är om en inte har varit där, för hur kan jag förklara eller visa hur inspirerande det är när himlen är klar och fjällen syns i bakgrunden?! På grund av mitt jobb, men också för att en av mina bästa vänner är kommunantikvarie i Kiruna, så har också frågan om stadsomvandlingen i Kiruna kommit att bli en stor del av mitt liv, så fastän jag har mitt kontor i Luleå, så lever jag Kiruna nästan varje dag. Kan en ens flytta en stad och har den här stadsomvandlingen ens rätt att kallas flytt eftersom det mesta i nuvarande Kiruna kommer att rivas och en ny stad byggas upp på en helt annan plats? Och har den då egentligen rätt att kallas Kiruna?
 
Så dagens bild är en bild från nuvarande Kiruna, från Loussavaara med vyn mot Kirunaavaara (berget till höger) med stan utbredd framför sig. Kirunavaara är alltså berget där nuvarande LKAB gruvan i Kiruna ligger och anledningen till varför staden måste flytta. Tänkte att den här bilden kan förklara lite varför, hur nära stan gruvan ligger. Mitt i bilden ungefär syns Kiruna Stadhus, går allt som det ska så kan det komma att bli nästa dokumentationsprojekt, för även denna byggnad planeras att rivas(snyft)!



Lucka 7; En bild du tagit som du själv tycker mycket om

Bilden är tagen den 1 januari 2014 på Universal studios i Orlando! Det är min musicerande fina svåger, min lojala underbara syster och min bror med världens största hjärta! En snapshot från när vi antagligen bara stannade en stund för att fundera ut åt vilket håll vi skulle gå! Brorsan och syrran som åker karuseller, medan jag och svågern helst tittar från sidan (åksjuka deluxe)! Vet inte om det var för att vi befann oss i en enda stor filmlekstuga, men bilden känns nästan liten som en filmaffisch. =)

 
 
 
Det här är lucka 7 i Emily Dahls julkalender!!!

söndag 7 december 2014

Lucka 7) Mini-novell


Lucka nummer 7 i julkalendern av Anna Skriver Under.

Skrivutmaningen den 7 december var: Skriv en mininovell (cirka 300 ord) på temat ”Det kunde ha varit kärlek.”



Eoin O’Connell såg henne inte förrän det var försent. Förrän han ilsket slog upp dörren. Hennes förvånade ansiktsuttryck när ett steg bakåt inte fanns och hon föll handlöst med ryggen och sen huvudet ner i trappen. En pöl av blod bildades sakta runt hennes huvud, den starka kontrasten av mörkrött mot hennes vita klänning.
 
Vad gjorde hon där?
 
”Vi håller henne nersövd till dess att svullnaderna runt hjärnan lagt sig, sedan får vi se”.
Läkaren tittade på honom. Vad skulle han säga på det? Nej, väck henne?!
”Ja, det låter väl bra.”
”Det är det vi kan göra”, svarade läkaren och tittade medlidsamt på honom.
Han stod i dörröppningen, lyssnade till de tickande maskinerna. Hennes smala armar var rödstuckna, läppen svullen. Annars syntes inte mycket som avslöjade vad som hänt. Inte mycket som avslöjade vem hon var heller. Vad gjorde hon där? Hur hon kom dit? Vem hon var?

Tanken växte sig starkare. Han letade i väskan efter något att skriva på, men förutom en bunt gamla kvitton så fanns inget och inget att skriva med. När bussen äntligen stannade, sprang han den sista biten till lägenheten och slet upp ett skrivblock ur sin jobbväska innan han ens hunnit få av sig skorna. Pennan på papperet…

Varför du var där?

”Hon kommer inte ihåg mig!”
”Eoin, jag är ledsen,”
”Hon minns mycket, men hon minns inte mig och hon minns inte Irland!”

Eoin vågade inte gå in, han stod i dörröppningen och såg sin fästmö vända huvudet mot honom utan igenkännande. Han var så arg på sig själv, som varit så stressad och upp i varv att dörren framför honom den där dagen, varit ett hinder i vägen som han behövde få bort fort och snabbt. Han hade inte förväntat sig att hon skulle komma dit, till jobbet. De skulle ha möts på rådhustrappan, med vännerna, med hennes mamma och pappa.

Varför kom hon dit?

Det var då han började förstå? Doktorn hade sagt något. Han fick ont i magen och det blev tungt att andas. Hon var med barn!

lördag 6 december 2014

Lucka 6) "Jag älskade honom, men..."



Utmaningen Lucka 6: Skriv 250 ord som börjar med meningen "Jag älskade honom, men om han skulle överleva var jag tvungen att lämna honom."’
 

Jag älskade honom, men om han skulle överleva var jag tvungen att lämna honom. Insikten slog mig så hårt att jag tappande andan och snyftningen kom som en chock. Jag drog mig ur hans famn och reste mig från bädden vi låg på. Tvingade mig själv att ta djupa andetag, jobba bort krampen i bröstet och tillsist kunde jag stänga av, igen. Den mentala tröttheten var nästan värre än den fysiska, men den fysiska tröttheten gjorde det svårare att hålla demonerna borta. Men han hade i varje fall inte vaknat. Älskade Eli, du förstår väl varför…

Jag rättade till jackan och kjolen, hängde på mig min väska, såg till att korten fortfarande låg kvar, liksom kniven och pistolen. La en hand över hjärtat och tittade mot honom igen för att försäkra mig om att han inte vaknat. Hans ljusa hår var fienden, hans hjärta var vårt, men dubbelspelet han utövade gagnade varken oss eller honom just nu. Inte efter vad jag fått veta, inte efter att jag fått reda på vem jag var. Jag tror han anade, men tänkte inte fråga. Igår kväll hade vi smitit undan middagen, dragit oss upp mot det obevakade taket där vi hade kunnat älska utan att bli avslöjade. Vi hade inte sagt mycket, så mycket smärta han redan bar på, mardrömmarna som tog över hans sömn varje natt, nej, jag tänkte inte berätta det här också! Jag kunde inte. Han skulle förstå. Han fick lov att förstå. Att jag gjorde det för kampens skull.

Lucka 6; En bild från en resa du gjorde under året!

Dagens lucka i Emily Dahls roliga julkalenderutmaning! Idag handlar det om ett av mina favoritämnen, resor!!!



Lucka 6; En bild från en resa du gjorde under året!
Min syster ringde mig i vintras och funderade om vi istället för att åka till Frankrike på hårdrocksfestival (där svågern/syrrans man skulle spela med sitt band) över midsommar, faktiskt skulle göra något annat, något eget och något som skulle passa oss som båda har stressiga jobb och haft en jobbig vinter på flera plan. Det tog inte lång tid innan vi kom fram till att det var kanske nu som vi skulle ta och åka till Norge! Varken jag eller syrran har egentligen varit där (hör och häpna), så vi hade faktiskt ingen aning om vad vi skulle sikta på för plats att åka till. Det enda vi visste var att vi ville se fjordar och vi ville ha möjlighet till att få vandra. Så vi la ut en förfrågan på Facebook och fick snabbt svar av en av brorsans kompisar som bor i Norge (och är halvnorsk) och av de förslag han gav så fastnade vi för Geiranger och Geirangerfjorden.


Så ett par dagar före midsommarafton satte vi oss i hyrbilen och gav oss iväg mot vårt västra grannland. Vi körde ifrån Örebro, över gränsen i Värmland, körde upp förbi Hamar och Lillehammer och sedan ut mot fjordarna - hur bergen växte och växte till att vi vid något tillfälle trodde att vi äntrar Mordor. Jag kan säga er att vi båda förälskade oss rejält i Norges landskap. Helt otroligt vilken resa det blev och vad vi utmanade oss själva på många plan. Ja menar bara att köra på dessa serpentinvägar, möta bussar på fel sida i svängarna. Vi sa båda att hit måste alla åka, att det kunde vara en av de vackraste platserna på jorden och det är definitivt inte sista gången vi åker till Norge. Bilden är tagen när vi åkte på en båttur på fjorden där vi fick se massvis av vattenfall och helt galet placerade gårdar uppe på avsatserna, där tidigare ägare knöt fast både djur och barn för att de inte skulle trilla över kant!


Det är bara en sak jag är rädd för nu. En av mina absoluta drömresor är till Skottland och de skotska högländerna, men jag hörde en gång ett påstående som sa det att Skottlands högländer är det vackraste du kommer att ha sett, tills dess att du åker till Norge! Stämmer detta blir jag rädd, för jag vill älska Skottland och jag älskade verkligen Norge!!!

fredag 5 december 2014

Lucka 5) Skriv en dikt =/


Oj, det här är min akilleshäl. Kan inte dikt/lyrik, det var det jag var sämst på under Kreativt skrivande, det jag hade svårast att ta till mig på litteraturvetenskapen och när jag väl tyckte att jag fått ihop något bra någon gång, så fick jag aldrig någon bra respons. Nej, så jag slutade skriva dikter. Men ska väl se om jag får ihop något här… 10 år efter min senaste...

 


Skrivutmaningen från Annorna idag är:

 


Skriv en dikt som innehåller orden: snö, vansinne, hologram, runt och elakt.

 

 Vakna

 

Jag gräver runt min egen död
En redan sinande befolkning som straffas för sin egen dumhets skull
Utmanande ondskefullt
Men fegt
som vädjande skrönor kring nattens svarta snö
Ett gråtande vansinne som tar över
Som hotar och hatar mot dem som inget har
Skrytsamma och orättvisa
Hetsar likt skrockande fega kräk
Oron är ensamhet
Sorg skapar ett grävande hologram
Hos dem som ser växer viljan fram
att ta tillbaka
det

Lucka 5: En bild på dig som någon annan tagit



Lucka 5 i Emily Dahls "Året som gått"-julkalender!!!


Lucka 5: En bild på dig som någon annan tagit
En bild som mamma tagit hemma hos dem när jag och syrran lånar mammas Wii och spelar Mario kart - roligaste spelet jag vet (vi tävlar alltid i lag och kör olika cuper)! Jag i den grårandiga tröjan och älskade Syster Yster bredvid (henne kommer ni få träffa mer under denna utmaning kan jag tänka mig). Jag är ingen tv-spelsmänniska egentligen, men just detta spel, samt andra Super Mario spel där en ska klara banor och samla poäng, sådant gillar jag dock, en stund! Men damen vid sidan av hör ju till de där tjejerna som gillar att spela tv-spel och som finner ro i det. Kanske inte så mycket längre, men absolut när vi fortfarande bodde hemma och hon spelade tillsammans med sina kompisar. Att det sedan också var mamma som tog initativet till att köpa ett Wii för att hon ville spela Donkey Kong, det ser jag också som ett bevis på detta att tv-spel/data-spel etc. skulle vara något som bara killar gör, är total bullshit!!!

torsdag 4 december 2014

Lucka 4) Dialogövning!

Dagens utmaning hos Anna Skriver under var en dialogövning.  Idag blir det en dialog som skulle kunna passa i ännu en av mina berättelser, men jag vet inte om jag egentligen löste utmaningen!


Skrivutmaning nr 4 var:


Skriv en dialog om ett missförstånd mellan tre personer. Försök att ge dem så specifika röster att du inte behöver skriva ut vem som säger vad. 


– Vad gör han här?
– Varför talade han med er?
– Är du bekant med honom?
– Inte direkt, men jag har träffat honom, på min resa till Durham, hans kusin var bekant med Lucys man. Det var inte mer än att de överraskade oss under en picknick och ville återgärda genom en middag. Jag vet att han är utom räckhåll för mig, men jag avslutade vänskapen där, i Durham.
– Men du vet väl vem han är?
– Borde jag det?
– Jo, jag tycker nog det. Men det låter som ett klokt beslut att avsluta vänskapen, du vill inte dra uppmärksamhet till dig, inte få några falska förhoppningar, inte med människor som han.
– Vad menar ni, han tycktes inte vara skandalös alls?
– Jag tvivlar inte på att Mr Hargreaves är en mycket trevlig och god ung man, hans familj har ett relativt ofläckat rykte, men han är högadlig. Han är en man som människor vet vem det är, som rykten sprids lätt om. Så jag ber dig att hålla dig borta från honom, inte låta dig luras med i något du inte kan ta dig ur.
– Vad menar ni med högadlig?
– Nästan kunglig, praktiskt taget.
– Ni får inte retas med mig, jag sa ju att vi inte var vänner.
– Men han är det. James Hargreaves är äldste son till hertigen av R******, hertiginnan är kusin med drottningen själv. Vi ser dem sällan, de rör sig inte i våra kretsar!
– Men varför är han här???
– Det kan jag inte svara på, och du vet inte heller?
– Nej!!!
– Var försiktigt vännen, en liten skandal stör inte honom, men skulle Mrs Hayden få reda på ett enstakaste litet rykte, så vet du vad som händer.

Lucka 4; En bild du tog när du kände dig sorgsen

Lucka 4 i Emily Dahls alldeles lagomt utmanande (för mig), men fantastiska julkalender om "Året som gått"!


Lucka 4; En bild du tog när du kände dig sorgsen
Jag flyttade till Luleå i maj i år. Efter att ha bott i Skara i ett år så var det som att komma till en metropol när jag kom hit, för här fanns det saker att göra och tillskillnad mot de två senaste ställena jag bott så hade jag också en god vän här. Förvisso var det hennes jobb jag skulle ta över och hon skulle flytta till Kiruna, men hon fanns här, hela min första månad och även efter det till viss del (ska och hälsa på henne i helgen och det ska bli himlars kul).

Bilden togs en kväll under Luleå hamnfestival i juli där vi kom att sitta ett gäng människor först vid en grillplats där vi åt och drack och senare på Båten. Det var jag, min kompis och en bekant till min kompis som hade sitt barndomskompisgäng med sig. Hänger ni med? Jag kände i varje fall bara en person och min kompis kände bara två personer. Men där hon är söt, charmig och fin, är jag lugn och vet också av erfarenhet att hur mycket jag än ler och är glad, försöker vara med i samtalet, så kommer ingen ta kontakt med mig - den typiska osynliga fula dockan (utan självkänsla). Kompisen lyckades dock charma en av killarna i gänget och försökte halvhjärtat få in mig i samtalet, men nej, jag försöker inte ens, vet hur det är när en karl bara har ögon för en person.

Jag har ALDRIG känt mig så ensam i hela mitt liv som jag gjorde den här kvällen. När jag får den känslan så är den också svår att stoppa och demonerna sköljer över mig. Minnen efter minnen om kvällar som slutat i tårar kom tillbaka, kvällar där jag hoppats och önskat, men som fallit pladask.

Den kloka delen i mig vet att det inte var mitt fel, ett tight kompisgäng som inte ville lära känna någon mer ska en inte och vill jag inte ge mig i kast med, med det är minnena som är värst tror jag! Att jag hade glömt bort den där känslan av känna mig i vägen, som att jag var ett nödvändigt ont, som om jag trängt mig på.

Men jag gjorde en sak den här kvällen som jag inte gjort förut, och som till viss del tröstade mig med vetskapen att kanske håller jag på att bli starkare -  jag berättade detta för min kompis. Jag sa till henne att "jag har inte kul och tänker gå", vilket det visade sig att hon mycket väl förstod och stöttade mig. Att jag vågade och jag fick höra att det var ok, det kan vara något av de modigaste jag gjort.

Trots att kvällen slutade bra, så är mina demoner inte att leka med, och det blir oftast tio gånger värre när jag är trött. Nerstämdheten försvinner inte enkelt!

onsdag 3 december 2014

Tv-tips (eller rättare sagt You tube tips)

Om ni som mig gillar Historieätarna så skulle jag nu vilja tipsa om det Brittiska originalet (antar jag) som heter the Supersizers. Jag började titta på detta på You Tube (alla avsnitt verkar finnas där) för någon vecka sedan och jag fattar liksom grejen på en gång. Jag gillar som sagt Historieätarna, men faktum är att Supersizers faktiskt är lite mer fokuserat och lite roligare. Ungefär som skillnaden mellan Brittiska och Svenska Who do you Think you are/Vem tror du att du är? Där det brittiska ofta fokuserar på en sak, så vill det svenska försöka ta med så mycket som möjligt. Lite samma sak är det här. Där Erik och Lotta testar flera samhällsklasser, så stannar Giles och Sue i en roll hela avsnittet, det blir himlars roligt ändå!!!


Här är i varje fall länken till första delen i avsnittet som handlar om Krigstiden/Wartime i Storbritannien (det som i Svenska historieätarna hette Beredskapstiden).


Lucka 3) En text inspirerad av en bild...

Lucka tre i Anna skriver under utmaningarna handlar om att skriva en text inspirerad av en bild: bilden är oerhört inspirerande för mig, faktiskt älskar jag den. Jag är byggnadsantikvarie och historiker, jag jobbar med dokumentation av gamla hus, jag ÄLSKAR gamla hus och gamla möbler, det är det jag ser. Men det blev ingen färdig text, det blev en början igen, början till en berättelse som jag har i mitt huvud, men ni får läsa detta stycke och se om ni förstår, berätta om jag berättar för mycket, vad anar ni? Vad tror ni? Vilka är de?


3 december: Skriv en text inspirerad av bilden. En mening eller en hel novell – du bestämmer.


Början...


Självklart var han där, så klart han var. Jag vet inte ens varför jag trodde att han kanske skulle avstå från dagens möte, men hoppades att han av någon anledning skulle förstå hur jobbigt det var för mig. Fast det är klart, hur skulle han kunna veta det när jag inte sagt något. Han visste inte att hjärtat kutade upp i fart bara av att se honom, hur jag hade ont i magen av längtan för att han skulle hålla om mig, kyssa mig... Men varför skulle det ske? Män som han blev inte förälskade i en sådan som mig. Varför lärde jag mig aldrig det?

Jag tog ett djupt andetag, stängde av bilen och samlade ihop mina saker innan jag gick ut. Gårdsplanen var frostklädd och det frasade i gräset när jag gick fram till den samlade gruppen människor. Förutom han så var hans äldre kollega där, båda timmermän och intresserade av historia och byggnadsvård. Husägaren stod en bit ifrån och avslutade just ett telefonsamtal, skruvade besvärat på sig i en alldeles för tunn jacka.
Jag vände mig om och tittade på honom, vinkade försiktigt och mimade ett hej. Han log lite snett, nickade tillbaka och vände sig sedan mot sin kollega och började prata.
En liten nick, ja, jag fick väl vara nöjd med det. Jag kunde inte stoppa att tårarna började bränna bakom ögonen, men tog ett djupt andetag och tittade bort mot ingången på huset.
”Ska vi gå in då?” sa husägaren och pekade mot dörren på byggnaden som var öppen, ett halvt fallfärdigt hus, men med den fantasiska charmen av att allt kändes så gammalt och genuint.
Jag kände tacksamhet mot honom som påminde mig om varför vi var här. På rad följde vi efter honom in i huset. Lukten av fukt och gammalt trä mötte oss. Rummen var mörka och nästan helt omöblerade. I köket fanns skåpinredning och den gamla järnspisen kvar, i salen, där vi stannade, stod ett stort skåp i mörkbetsad ek med öppna dörrar. Min blick stannade på det, insektsätet och med halvt murknande brädor i nederkant, men det var så vackert med sina rundade hörn och sina spegeldörrar med glas i, att jag gapade.
Så stod han bredvid mig och tittade åt samma håll.
”Det är ett ovanligt skåp, tror inte jag har sett något som det, hantverket på stommen är helt galet fint,” sa han obesvärat och kliade sig i nacken.
Med ens kom magontet tillbaka, han stod så nära att jag hade kunnat sträcka ut en hand och röra vid honom. Så nära... Jag skakade på huvudet och tittade på honom. Den här gången fångade han min blick och jag hann se ett blänk i dem innan han åter vände blicken mot skåpet igen och tog ett djupt andetag.
”Alice kan vi…,” började han, men avbröts av att de andra ropade till sig honom.
Han tittade ner i golvet och suckade, skakade på huvudet och gick bort till dem. 
Jag kunde inte röra mig, hjärtat dunkade så hårt och tårarna rann till igen…fan fan fan, vad jag hatade det här…

Fullspäckad helg i bergslagen

Det var planerat sedan länge att jag skulle åka hem till Dalarna den förra helgen. Tanken var från början att jag skulle ha mina semestervec...