För då exploderar jag...

Jag läser rätt mycket böcker och jag ser gärna på film, vilket innebär att jag gärna läser böcker som jag vet ska bli film. Och ibland har jag läst böcker som det görs film på. I går såg jag en sådan film. En film jag inte visste var på väg när jag förra året plockade upp den boken!

Faktum var att jag hade läst en helt annan bok innan - en bok som hade berört mig ända in i hjärtat och jag ville så himla gärna läsa fler sådana böcker, böcker som känns i magen, som gör ont, som du ryser av. Jag älskar att läsa böcker som lämnar dig med känslan av total maktlöshet och saknad, som får dig att omvärdera livet. Boken som jag kom att bedöma alla böcker som påstods av andra vara sådana böcker som berör, var en bok som heter "Hopeless", skriven av Colleen Hoover. Jag förklarade mitt dilemma på Boktipset och blev då tipsad om "Livet efter dig" av Jojo Moyes och "Förr eller senare exploderar jag" av John Green.

När en har så höga förväntningar på böcker så är risken för att bli besviken himlars stor. Jag älskade båda dessa böcker, men blev lite ledsen för att de inte berörde så mycket som jag hade hoppats.

När jag dock för första gången såg trailern till filmatiseringar av "The fault in our stars" så blev jag tårögd. Andra gången jag såg den rann tårarna och jag anade, att det boken inte klarade av, det skulle filmen klara av. Och igår såg jag den alltså, filmen!!! Och jag tyckte jättemycket om den. Den behandlar trotts allt ett väldigt tung ämne, cancer hos unga, men gör det med ett sådant hjärta att det inte finns motsvarighet. Boken är likadan. Tårarna kommer, vissa scener är så tunga och skådisarna så bra, att du förstår hur det tänker, hur de känner. Vill inte skriva för mycket. Jag vill att ni ska den...





The Fault In Our Stars | Official Trailer [HD] | 20th Century FOX