Jag är historienörd, trots att det är ett stort begrepp och
jag kan egentligen inte kalla mig nördigt insatt i särskilt många delar av
historien och alla dess vinklar, men jag tycker fortfarande det är riktigt kul
och är framförallt medveten om att ställa sig kritisk till mycket som en hör
och läser - som sagt "historien är ju oftast skriven av segrarna".
Men en sak som jag börjat störa mig rejält på ifråga om prat
om historia i sociala medier, i tabloider och andra ställen där
"sensation" är viktigt är att historien oftast beskrivs som så
"svart och vit" - att det "bara" finns de onda och de goda!
Låt oss till exempel ta Sverige påstådda neutralitet under
Andra världskriget som ständigt ifrågasätts med att "öh, nazisterna åkte
ju tåg genom Sverige" och "vi hade ju ett rasbiologiskt
institut". Det antas ofta i dessa påståenden att hela Sverige stöttade
nazisterna och det glöms oftast bort att sådant här ofta handlar om en mycket
liten grupp specialinsatta människor. Jag kan inte tänka mig att det var särskilt
trevligt att bo i Sverige under Andra världskriget, tänk er den rädslan att
befinna sig i ett land omringat av länder som var belägrade och inte veta från
den ena dagen till den andra om vi också skulle bli det! Alla de människor från
Norge, Finland och Danmark (ja även Polen och Tyskland) som tog sig över
gränsen (och vatten) till Sverige som flyktingar. Hur "vanliga" människor tog hand
om dem och inkvarterade krigsbarn. Hur det var ransonering på det mesta, hur
nyheterna om de hemskheter som hände i kriget nådde varje människa genom
tidningar och radio. Vad jag vill säga är att Sverige gjorde moraliskt
ifrågasättande saker, men även mycket bra. Hur människor agerar i rädsla är
oftast inte rationellt, och om det är något vi kan skriva under på så är det
under krig så är vi alla rädda!
En sak som hör ihop med detta och som jag också tycker är
viktig att påpeka är att vi måste förstå att vi inte alltid kan tolka folks
agerande i historien genom hur vi ser på världen och samhället idag!
Jag tänker
ofta på Benedict Cumberbatch roll i 12
Years
a Slave, hur han kände att det han som gjorde slavägare inte var rätt,
men inte gjorde något för att ändra sig heller för att det inte fanns några
alternativ i den tidens samhälle om en ville hålla kvar sin status (skandaler skulle ju en hålla sig från annars kunde en vara märkt för livet).
Jag menar inte att vi ska förlåta det elände som hänt genom världshistorien –
vi kan ju bara se på Engelsmännens förtryck av hur många olika länder som
helst, utan jag vill bara att vi sträcker oss till att tänka ett steg längre när vi hör sådana här berättelser. Vad fanns det för alternativ? Hur många genuint modiga människor känner du som skulle våga sätta sig upp mot överheten och riskera att dö? Vart ifrån fick folk sina nyheter? Vem litade de på?
En tanke bara...våga tänka kritiskt!
En tanke bara...våga tänka kritiskt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar