Släktträff i Ore

Varje sommar en helg i juli så anordnas det en släktfest hemma hos min morbror i Östanvik, Furudal. Den har tydligen börjat kallas moster/morbror/kusinträff - för det inkluderar i stort sett alla som kommer dit. Det är sällan jag kan vara med, vilket oftast förklaras med att jag bott långt bort och inte haft semester. Detta år lyckades jag dock pricka in det och även syrran var pigg på det; så jag, hon och lillMeja körde upp för att få träffas och umgås med släkten. 

Vi är en ganska stor släkt på mammas sida, med kusiner som är mellan 5 till 45 år. Vi umgås inte jättemycket, vissa mer än andra, men vi följer varandra på Facebook och instagram - träffar som dessa får en att förstå det verkliga värdet i dessa medier. 

Jag och syrran gick en liten promenad på byn när vi ändå var där. Östanvik är så himlars fint. Alltså Dalarna är så vackert, det är så svårt att välja favoritplatser, men detta ligger mig varmt om hjärtat eftersom vi har våra rötter här. 

Mu-seum ;-) 

Tillsist blev det dock outhärdligt med all knott. Aldrig varit med om maken till plåga. I vanliga fall brukar vi brottas med mygg här, men i år är det tydligen knottens år. Syrran höll på att få panik när vi skulle packa in barnvagnen och oss i bilen. Hon är överkänslig mot insektsbett, så förstod henne. Helt galet. Mamma och pappa skulle stanna kvar i natt, medan vi åkte hem. 

Hem åkte vi över Rättvik för syrran föreslog att vi åker så vi kan se solnedgången över Siljan. Åååå, ännu en plats som är sååå otroligt vacker. 

Masjävlar-utsikten som vi brukar kalla den!