tisdag 31 mars 2015

Varför jag älskar isdans

Svaret kommer här:

Ett stycke fantastisk isdans av Europa- OCH Världsmästarna från Frankrike. En helt magisk fridans. Sååååå glad att jag fick chansen att se den och dem på riktigt i Globen i januari. Älskar att jag hittat ett nytt favoritpar efter att syskonen Kerr slutat tävla (och delvis börjat träna andra).


Titta gärna också när de får sina poäng, har sett det så många gånger och får tårar i ögonen varje gång. De låg alltså fyra efter kortdansen, men vann fridansen stort.

fredag 27 mars 2015

Danshelg

Varit så rädd den här veckan att jag ska bli sjuk igen, känt mig snuvig varje morgon jag vaknat, men det har gått över på dagarna. Inte vet jag om det är vitaminbomberna, Esberitox och en massa te med honung i som gjort det, men jag har inte trillat dit igen, än i varje fall. Så håll tummarna.


Helgen som kommer nu är fylld med dans, dans ikväll på Rotan i Skelleftehamn och så buggkursen på söndag. Sen sa Sophie att de har en extrainsatt trivselkväll på hennes dansklubb i morgon också pga en foxkurs som går av stapeln, så kanske kanske att det blir dans då också. Jag tittade i min kalender och det blir himlars mycket dans nu framöver, förutom buggkursen som det är 2 gånger kvar på, så är det snart dags för fortsättningskurs i fox och sen även min första mara som går av stapeln om en månad lite drygt - också i Skellefteå.


Idag skrev jag det sista på första färdiga utkastet på Boställshuset, så nu är det "bara" Järnvägshotellet kvar. Vi - jag skriver VI - är så trötta på detta nu och vill blicka framåt mot nya projekt, så det känns skönt att vi faktiskt snart äntligen kan ro det här i hamn. Bara 4 månader försenat (suck vad det inte känns bra, men det har sina anledningar och vi har fantastiskt stöd av vår chef).


Belönade mig själv med att få titta lite konståknings VM på jobbdatorn, samtidigt som jag satt och valde bilder. Fantastiska herråkare i kortprogrammet - söta Javier Hernandez från Spanien (EM mästaren) och graciösa Japanen Yuzuru Hanyu ligger 2:a respektive 1:a. Två helt olika åkare, men så himlars bra! Är i valet och kvalet att ta reda på hur det gick i isdansen, både vill och inte vill, för kommer inte att ha tid att titta på det förrän allra tidigast i morgon kväll. Och jag är nyfiken...(tittade och skrattar av lycka när jag ser att EM mästarna - de helt galet duktiga franska paret - vann, de låg 4:a efter kortdansen, måste ju ha gjort en helt makalöst bra fridans)!!!


Men vad glad jag blev nu... måtte dansen bli rolig ikväll också

måndag 23 mars 2015

Kors i taket med löparskor på isig mark



Något hände, jag tog tag i något, drog på mig de där springskorna jag köpte i somras men som jag inte använt mer än en gång. Jag utgick från det där schemat jag har där hemma på kylskåpet, det där jag ska springa 4 minuter och gå 2, springa 4 och gå 2, springa 4 och gå 2, springa 4 och gå 2. Och jag klarade av det. Jag sprang på grusade vägar, jag sprang...

Något jag stör mig på nå otroligt är den här idén om att den främsta anledningen till varför man tränar är för att gå ner i vikt eller för att forma sin kropp. Som att det på något vis är nyckeln till lycka att gå ner i vikt eller "rätta till" sin kropp och att träningen är ett nödvändigt ont för att komma dit. Kroppshets och fat-shaming. Nej, jag tränar inte för att gå ner i vikt, jag tränar först och främst för att jag tycker att det är kul att träna. Jag älskar att svettas, jag älskar att ha träningsvärk (trots att det ibland gör riktigt jäkligt ont) och jag älskar att se resultat i form av att jag orkar springa lite längre, orkar lyfta lite tyngre, sover lite bättre. Det är det som driver mig framåt, det och adrenalinkicken det ger. Men jag har en rejäl motbacke för att ta mig dit, när träningen finns på rutin. Tacksamheten att dansen är varje söndag klockan 16.30 och yogan klockan 19:00 varje onsdag hjälper mig mycket, då måste jag vara där. Så att jag tog mig ut och sprang i lördags, att jag klarade mitt pass, att jag igår och idag har jätteont i ljumskar och lår - det är sååå stort och det har gett mig en kick som gör att jag kommer ha lättare att ge mig ut igen.

Nej, jag tror inte att viktnedgång kommer vara nyckeln till att bli lycklig. Jag tror på att hitta nyckeln till att bli lycklig först, och kanske sen känna att jag inte alls behöver gå ner i vikt, för minns detta - övervikt är INTE synonymt med ohälsa. Kasta det här med BMI åt fanders, för det passar inte alla. Inte alla är byggda för att vara smala, kan bli smala, så varför sträva efter något du inte kan bli?! Vi behöver krossa den här normen som säger att smal = snygg, tjock = ful. För så är det inte. Bort bort bort med det. Skulle jag gå ner i vikt av att må bättre, då är det meningen.

Det är annars lite jobbigt just nu, har så otroligt mycket som rör sig i mitt huvud och det resulterar i att jag i princip vaknar med huvudvärk varje morgon. Jag tror det mycket beror på att jag håller på att försöka ställa om mig, tänka bort det jobbiga i mitt liv och acceptera det som är. Men för mig som har världens sämsta självkänsla så är det riktigt jobbigt att börja försöka kämpa för att älska mig själv och framförallt hur jag ser ut. Att försöka förstå det här att folk ser hur jag ser ut och tycker fortfarande om mig, så det här att jag själv inte är bekväm med hur jag ser ut (rent krasst sagt, jag tycker jag är ful), det är något som finns i mig och som jag måste lära mig hantera. Kan jag komma överens med mig själv om att det är ok, då tror jag också att så mycket annat kommer kännas bättre i mitt liv.

Det värsta är ju att min självkänsla är så dålig på många plan. I samtalen med min stresscoach så hamnar vi åter och åter igen hos det här faktumet att jag är livrädd för att det jag skriver och det jag gör på jobbet inte kommer att vara bra nog. Att det kommer uppdagas snart att jag är en fejk, att jag bara låtsas och inte alls kan det här egentligen. Vilket känns så himla jobbigt, för jag ÄLSKAR mitt jobb. Jag jobbar verkligen med ett av mina största intressen och vill så himla gärna göra ett bra jobb.

Så det kommer inte bli lätt detta, men jag tänker inte stressa heller. För fattar ni hur långt jag kommit på bara ett år.

fredag 20 mars 2015

Verkligheten slog till

Idag vågade jag äntligen gå in på Rosa bussarnas hemsida för att se om min drömresa lagts upp ännu. Och det hade den. Prelimenärt kommer den gå av stapeln fr.o.m den 10 februari nästa år och gå i mål den 17 mars. 5 veckor på resande fot i södra Sydamerika (Argentina och Chile) och det ser sååååå himla spännande ut.

Jag bestämde mig tidigt förra sommaren för att jag skulle försöka att spara ihop till en resa med Rosa Bussarna, räknade ut att jag skulle få lov att spara undan minst 2000 kr varje månad för att klara av det, och jag är på god väg nu. Själva resan är snart färdigsparat, men sen måste jag få ihop nästan lika mycket pengar till för fickpengar. Men jag vill tro och hoppas på att jag kommer klara det, för vill jag verkligen åka, då kommer jag att göra det och i dagsläget så VILL JAG VERKLIGEN ÅKA.

Kolla vilken spännande resa jag kikar på...


http://www.rosabussarna.com/resa/argentina-chile342



Eldslandet och Patagonien.

måndag 16 mars 2015

Lyxproblem

Här sträcker jag ut en hand till alla er som känner er berörda av detta egentligen angenäma problem, för jag vet inte hur jag ska lösa detta och vill höra hur ni själva känner för idén, om ens intresse finns. Kommentera här på bloggen eller i kommentarsfältet på Facebook.

Jag fyller 35 år i sommar (närmare bestämt den 14 augusti) och skulle så gärna - för en gångs skull i mitt liv - vilja ha ett kalas/fest för mina närmaste vänner och närmaste släktingar. Jag skulle vilja samla alla jag tycker om till mat, dricka och kanske även locka till lite dans, men även en massa annat skoj som quiz och gamla minnen prat. Som sagt, bara på spån nivå ännu.

Kruxet är ju dock det här att ni är så utspridda. Från Göteborg i söder till Kiruna i norr. Vart tusan placerar jag denna fest och trist nog, men viktigt för mig att veta, är ni beredda att resa för att komma på denna fest? För jag vill inte planera något utefter någons önskemål och sedan väljer personen att inte komma (vilket jag tyvärr sett ske flera gånger). Alternativen är i dagsläget Luleå eller Dalarna (vart vet jag inte, finns en hel bunt alternativ, Hosjö kanske, eller direkt vid en sjö någonstans).

Om det blir i Luleå så kommer definitivt dans få någon del, eftersom det ju är här jag har mina dansvänner (dit även Sophie och Clara tillhör som också är mina kollegor/vänner), men det är även här jag har mina nuvarande kollegor. Om det så är att vi har fest på ett ställe och de som vill åker och dansar sen, eller dansar på festen.

Om det blir i Dalarna så finns släkten runt hörnet och vännerna söderifrån skulle ha lättare att ta sig upp, men jag vet att flera av mina vänner uppe i Norr-/Västerbotten som har familj troligtvis skulle ha mycket svårt att komma ner. Dock finns det alla möjligheter till hjälp med boende här. 

Det känns så jäkla trist för jag vill att alla ska kunna komma, och så mycket vänner har jag inte så jag skulle kunna motivera att ha två fester egentligen! 


Så det är därför jag vänder mig till er nu: hur många vill komma vart det än hålls? Och hur många annars föredrar vilken stad?


Ett andra alternativ skulle ju förvisso kunna vara att ha den stora festen i Dalarna och sen, i så fall, anordna en middag med efterföljande danskväll någon helg senare uppe i Luleå-trakten om det är så att folk inte kan ta sig ner, och alternativ finns ju då också för sörlänningarna att komma upp till Luleå om de inte kan komma på stora festen.


Eller har ni något annat fantastiskt förslag på hur jag kan lösa detta?!

tisdag 10 mars 2015

Hälsning från sjuksängen

Brukar ju stoltsera med att jag inte blir sjuk, inte nu längre, för nu är jag sjuk och har varit hemma från jobbet igår, idag och kommer vara hemma i morgon. Feber, snuva, hosta, ont i halsen - ja ni, jag har allt. Samtidigt som det känns skönt att få en anledning till varför jag var så himla trött och tung i kropp och huvud förra veckan, så känns det också himlars trist att jag ska bli sjuk nu. Men men, en kan inte bråka med sin kropp för mycket så nu får jag kurera mig själv och hoppas att jag blir piggare igen.

Men det är hemskt tråkigt att vara sjuk. Särskilt när en bor själv och måste klara av allt annat ändå. Som det här att maten tog slut och jag behövde ta mig till affären för att handla upp mig på framförallt drickbart. Prickade in och tog bussen till och från Coop. Men det är ungefär det jag orkar. Energinivån är inte hög.

Nej, annars har jag bara vilat och kikat på film och tv-serier. 5 filmer har jag sett sen i söndags (om en inte räknar Les Miserables som jag försökte se, men tröttnade på). Flera sådana där som jag velat se, men inte hunnit, någon jag var nyfiken på, men absolut inte tänkte betala biopris för att se. Så vilka då...jo
1) The Imiation game - filmen om Alan Turing och knäckandet av Enigma koden under andra världskriget. En film jag hoppades mycket för att den ju har Benedict Cumberbatch i huvudrollen, men den berörde mig inte alls så mycket som jag hade hoppats.

2) The Theory of Everything - filmen om Stephen Hawkings liv och framförallt hans forskning och hur han kämpat och levt med ALS länge (hur det funkar vet jag inte, men sjukdomen för honom stannade av, trots att han förväntades leva i högst 2 år när han fick den). Denna berörde mig mycket mer än ovanstående film, kanske för att filmen var mer rakt på och inte så komplicerad, men också för att Eddie Redmayne var helt fantastisk i sin rolltolkning, jag förstår varför han fick en Oscar för den.

3) Hunger games "Mockingjay part 1" - faktiskt tröttnat på denna berättelse och filmerna har bara blivit sämre och sämre. Denna slutade dock spännande, mer spännande än de andra filmer har gjort, så jag har förhoppningar inför den sista.

4) Fifty Shades of Grey - ja, ni vet att jag inte alls är förtjust i boken, men var ändå nyfiken på filmen för att se hur skådisarna klarade av karaktärerna. För mig blev det dock ännu mer klart nu hur otroligt otäckt Christian Grey är, finns det någon som tycker att han är en attraktiv man?  Å ena sidan säger han åt Anna att inte tycka om honom, men inleder ändå ett förhållande med henne, för att sedan säga åt henne att inte förvänta sig något normalt förhållande, för att sedan ta med henne ut på fantastiska dejter, för att sedan förklara att han är "fucked up" - lägg där till att han är stalker-otäck och rejält svartsjuk. Tycker så jäkla synd om Ana, vad tusan ska hon tro om män?! Vad är det folk gillar med honom? Jag fattar inte...

5) Dracula untold - berättelsen om Vlad Pålspetsaren (oja, det fick vi se flera gånger). En helt ok tolkning ändå, men där Vlad och hans familj var intressanta karaktärer, så var alla biroller och grundintrigen tråkigt outvecklad. Ännu en film som blev intressant när den egentligen slutade (och fick en att undra om det kommer en uppföljare).


Kommer vara hemma i morgon också, så har ni nå mer filmer jag borde passa på att se när jag har chansen, gärna kanske något romantiskt, eller något med magi?

fredag 6 mars 2015

Att försiktigt börja planera en sommar

Hur tusan ska en planera sin semester?? Som det ser ut kommer brorsan och familjen hem till Sverige för att få fira midsommar - så då vill jag träffa dem. Men det innebär ju också att min semester kommer att bli ganska tidigt på sommaren. Är det en nackdel eller fördel? Blir den här sommaren som förra sommaren när jag spenderade halva i Kiruna på jobb, för att vara i Kiruna trots att en jobbar är himlars mysigt och ingen stress. För i så fall skulle jag kunna stanna kvar i Kiruna över en helg och ta den där fjällturen jag skulle vilja åka på och ändå kunna känna att utnyttjar min sommar till max.


Men tillbaka till juni. Ta semester från efter midsommar och 4 eller 3 veckor framåt (står lite olika hur många semesterdagar jag har). Åka hem till Dalarna och fira midsommar och umgås med mor, far, syskon och syskonbarn. Sen funderar jag på att åka någonstans en vecka, som typ Skottland, eller Irland, eller södra England, åka någonstans och bara va, få se vackra vyer, besöka fantastiska slott och herrgårdar och pittoreska byar. Sen kommer jag hem lagom till att dansbandsveckan i Malung börjar - så då kan jag testa att åka dit och dansa en natt eller två. Vad tror ni?


Och framförallt, vart ska jag åka???


# Skottland? - Mitt drömresemål, men som jag planerat att åka till tillsammans med andra.# Irland? - Där människor ifrån är så otroligt trevliga och där jag slipper säckpipor.
# Södra England? - Cotswolds.

- Vart skulle ni åka och har ni nå tips om de här platserna? Tänk på att jag älskar historia, byggnader, slott, vandring, god mat, bra musik... Skulle tycka det vore skoj om jag till exempel kunde få in en yoga-kurs, eller annan träning, eller varför inte en guidad vandring.




Vad annars?
# Ikväll ska jag kika på Skavlan för ovanlighetens skull och detta för att både Johan Olsson och Marit Björgen ska vara med, två av min absolut största idoler och som båda är typ lika gamla som mig och bäst i världen. Fantastiskt inspirerande idrottspersoner.


# Hoppas kunna vila mig piggare i helgen, känt mig jättetrött sedan jag kom hem från Falun och torrhostar. Men vi får se, kanske är det något annat som spökar.


# Ska klippa mig på måndag, det var länge sedan, så ska bli himlars skoj att få skämma bort mig lite och frisera till trollfrillan.


# Anmälde mig till en löputmaning på gymmet där målet är att kunna springa 1 mil i maj. Men jag har inte alls känt mig pigg nog att starta denna vecka, så ligger redan efter. Men ska inte ge upp, Kanske börjar en vecka senare bara.


# Tänkte faktiskt åka ut till Storheden i morgon och shoppa lite. Är nästan aldrig där, så har lite ärenden. Som en hylla så jag kan städa rent mitt skrivbord så jag kan använda det. Sen ska jag kika bokrean på Ica Maxi och passa på att handla också.

onsdag 4 mars 2015

Jag blir förvirrad

Jag följer flera feministiska sidor på facebook och för det mesta så lär jag mig jättemycket av det, jag står tillbaka i diskussioner som rör saker där jag inte hör hemma. Bland mina vänner och närmaste så är det inget konstigt med att kalla oss feminister, det är vi allihopa och det är nog mycket därför som vi trivs så bra ihop också. Men skillnaden mellan mina vänner och mellan vissa personer i dessa grupper på facebook är att folk börjat kidnappa feminismen för en massa andra syftens skull också. Som nu senast när Patricia Arquettes tacktal på Oscarsgalan nämndes. Att hon sa att det var dags för kvinnor att få jämställda löner osv. De första kommentarerna handlade om att hon inte hade rätt att säga en sådan sak för att hon är vit och på grund av det priviligierad. Att hon inte talade för rasifierade eller arbetslösa. Men det var väl ändå inte det som var det viktiga i det hon sa?! Patricia är vit och vet om det, men hon är också kvinna och bor i ett land där män lär sig att öppna dörren för kvinnor, bära saker åt dem trots att det egentligen inte är tungt, där kvinnor inte får betald föräldraledighet  och där barnomsorgen är ett skämt, vilket leder till att kvinnor oftast tvingas sluta jobba för att vara hemma med sina barn. Små steg som dessa, att offentliga personer börjar göra landet uppmärksamt på att kvinnor kan och kvinnor vill, det är stora steg tycker jag. Det gäller ALLA kvinnor, svart som vit, fattig som rik.


Jag kan som sagt bli så trött på det här att vissa anser sig vara "de riktiga" feministerna. I mina ögon handlar det lika mycket om att vara ödmjuk och respektera alla för dem de är och dem de vill vara. So what att jag rakar mina ben ibland, so what att jag vill gå ner i vikt, so what att jag inte röstar F!, betyder det att jag inte är feminist så har ni helt fel. Det handlar om respekt.


Men jag hör också till en av de priviligierade som sagt: så har jag rätt att säga så där? Att jag uppskattar de små stegen, frågor som inte måste inkludera alla hela tiden?

Fullspäckad helg i bergslagen

Det var planerat sedan länge att jag skulle åka hem till Dalarna den förra helgen. Tanken var från början att jag skulle ha mina semestervec...